Aerob vs anaerob avloppsvattenrening

Den största skillnaden mellan aerob och anaerob avloppsvattenrening är närvaron eller frånvaron av syre. Aerob behandling kräver syre för att stödja tillväxten av aeroba bakterier som bryter ner organiskt material i avloppsvattnet. Anaerob behandling å andra sidan förekommer i frånvaro av syre , förlitar sig på anaeroba bakterier för att bryta ner organiskt material.

Denna skillnad i syretillgång leder till andra skillnader mellan de två processerna, såsom behovet av luftcirkulation och energiförbrukning. Aerob behandling kräver konstant tillförsel av syre och energi för luftning, blandning och temperaturkontroll, medan anaerob behandling inte kräver luftning och har lägre energiförbrukning. Anaerob rening ger också biogas, som kan användas som en förnybar energikälla, medan aerob rening inte gör det.

Mer skillnad mellan aerob och anaerob avloppsvattenrening

Bakterie:

Aerob behandling innebär användning av aeroba bakterier, som kräver syre för att överleva och bryta ner organiskt material. Däremot bygger anaerob behandling på anaeroba bakterier, som kan bryta ner organiskt material i frånvaro av syre.

Luftcirkulation:

Aerob behandling kräver luftcirkulation för att tillföra syre till de aeroba bakterierna, vilket kan uppnås genom mekanisk luftning eller naturlig luftning. Däremot kräver anaerob behandling inte luftcirkulation eftersom processen sker i frånvaro av syre.

Produktion av biogas:

Anaerob rening ger biogas, som är en blandning av metan och koldioxid som kan användas som en förnybar energikälla. Aerob behandling ger inte biogas.

Energieffektivitet:

Anaerob behandling är mer energieffektiv än aerob behandling eftersom den inte kräver konstant tillförsel av syre. Den energi som krävs för anaerob rening är i första hand för att blanda avloppsvattnet och hålla rätt temperatur. Aerob behandling kräver en konstant tillförsel av syre, vilket kan vara dyrt att underhålla.

Ansökan:

Aerob rening används vanligtvis för rening av kommunalt avloppsvatten och industriavloppsvatten med högt organiskt innehåll. Anaerob rening används vanligtvis för rening av höghållfast avloppsvatten, såsom jordbruksavfall, livsmedelsavfall och bryggeriavfall.

Energiförbrukning:

Anaerob behandling har lägre energiförbrukning än aerob behandling eftersom den inte kräver luftning. Energiförbrukningen vid anaerob rening går främst till att blanda avloppsvattnet och hålla temperaturen. Aerob behandling kräver energi för luftning, blandning och temperaturkontroll.

Efterbehandling:

Aerob behandling ger vanligtvis avloppsvatten med lägre halter av näringsämnen, suspenderade ämnen och organiskt material jämfört med anaerob behandling. Därför kan efterbehandlingsprocesserna för aerobt avlopp fokusera mer på desinfektion och avlägsnande av kvarvarande näringsämnen eller spårföroreningar. Till exempel kan klorering eller UV-bestrålning användas för desinfektion, medan BNR eller membranfiltrering kan användas för borttagning av näringsämnen.

Däremot kan avloppsvatten från anaerob rening fortfarande innehålla höga halter av organiskt material och näringsämnen, samt biogas. Därför kan efterbehandlingsprocesser för anaerobt avlopp fokusera mer på avlägsnande av kvarvarande organiskt material och avlägsnande av näringsämnen, samt utnyttjande av biogas. Till exempel kan anaerobt avloppsvatten utsättas för ytterligare behandling i en aerob process för att avlägsna kvarvarande organiskt material och näringsämnen, eller så kan det användas som råmaterial för biogasproduktion genom anaerob rötning.

Teknik:

Det finns olika tekniker tillgängliga för både aerob och anaerob behandling.

Aeroba behandlingstekniker: Aktivt slamsystem, sekvenseringssatsreaktorer, membranbioreaktorer, biofilmreaktorer med rörlig bädd etc.

Anaerob behandlingsteknik: Anaerob matsmältning, uppflödesreaktorer för anaerob slamfilt (UASB), reaktorer med expanderad granulär slambädd (EGSB), bioreaktorer för anaeroba membraner (AnMBR) etc